Doris älskar att träffa nya människor och djur. Så fort hon får syn på brevbäraren, grannen, småfåglar eller ett barn, blir hon så glad att hon inte kan hålla sig - hon MÅSTE rusa fram och hälsa. Men alla tycker inte att det är lika härligt som Doris. Ibland blir det fel och det kan vara svårt att veta när man har gått över gränsen. En dag får Doris smaka på sin egen medicin. En stor, glad och högljudd människa tar tag i henne och hälsar på ett sätt som inte alls känns bra och hon får sig en tankeställare.