I början av 1990-talet lanserades ett nytt koncept inom vården – evidensbaserad medicin. Dess grundläggande ambition var att garantera att alla behandlingsåtgärder skulle bygga på bästa tillgängliga kunskap, eller evidens. Konceptet har sedan spritt sig som en löpeld över världen och fått fäste långt bortom medicinens fält. Men att förverkliga visionen om evidensbaserad praktik har visat sig vara mycket mer komplicerat än förväntat. Hur tillförlitliga är metoderna för att frambringa evidens? Hur kan resultaten från vetenskapliga studier överföras till meningsfulla underlag för beslut ute i praktisk verksamhet? Kan evidens verkligen ersätta professionellt omdöme? Sådana frågor diskuteras i den här antologin. Här undersöks vad evidensbaserad praktik är – i praktiken. En serie konkreta fall analyseras. Exemplen hämtas huvudsakligen från hälso- och sjukvård, men också från socialtjänst och utbildning. Författarna har sin bakgrund inom ämnen som vetenskapsteori, företagsekonomi, socialt arbete och statsvetenskap. Boken vänder sig till alla som undrat vad begreppen “evidens” och “evidensbaserad praktik” egentligen står för. Den innehåller konkreta och nyanserade diskussioner som kan vägleda blivande och verksamma praktiker inom vård, skola och omsorg. Den ger nya insikter i frågor om hur vetenskaplig kunskap kan tillämpas i professionell praktik.
