I “Langbehns testamente” skildras det tyska nittonhundratalet genom ett subjektivt urval personligheter. Här finns den tysk-bolivianska gerillakvinnan ? dotter till en nationalsocialistisk kameraman ? som mördade Che Gueveras baneman bara för att själv senare bli skjuten. Man möter frikårsmän i tjugotalets Mecklenburg och en rasforskare, som ville göra karriär i Tredje riket men istället räddade livet på en judinna. Titelessän handlar om Julius Langbehn, en kulturkonservativ enstöring som skrev förra sekelskiftets tyska bästsäljare. Per Landin återvänder här till gestalter som följt honom, några tar han i försvar, om det behövs. Lika ofta blir han frågande eller avvisande; som i fallet med Östtysklands första dam Margot Honecker eller studenten Ohnesorgs mördare, en polisman som utlöste den västtyska studentrevolten och senare visade sig ha varit östtysk Stasiagent. De som läst Landins tidigare böcker kommer att känna igen sig ? och de som inte gjort det kan med fördel börja med “Langbehns testamente”.
