Lidandets lustgård (Le jardin des supplices) av Octave Mirbeau är en av de stora dekadenta klassikerna. Romanen väckte enormt uppseende när den kom ut 1899, och är ett kollage av olika slags texter samhällssatir, pseudovetenskap, erotik, svart humor, poesi , helt i enlighet med Mirbeaus estetiska radikalism. Romanen är ett monster: både ett angrepp på den borgerliga civilisationen och kolonialismen och en bejakelse av tortyrens och dödlighetens erotik. Likheter finns med Joseph Conrads Mörkrets hjärta (också publicerad 1899!). Men Mirbeaus Kurz är en kvinna. Octave Mirbeau (1848- 1917) var en fransk journalist och författare vars politiska och estetiska radikalism gjort flera av hans romaner till klassiker som kommer i ständigt nya utgåvor och översättningar. Lidandets lustgård skrevs mitt under Dreyfus-affären som skakade Frankrike. Mirbeau var uttalad anarkist och pacifist och en av dem som starkast försvarade Dreyfus. Förutom Lidandets lustgård gjorde han även skandalsuccé med En kammarsnärtas upplevelser (Journal d une femme de chambre, 1900, på svenska 1937), som filmatiserades av Luis Buñuel. J-P Sartre utpekade Mirbeau som en idealisk engagerad intellektuell. Hans Johansson har översatt en lång rad klassiska franska verk till svenska. 1997 gav Vertigo ut hans översättning av Le jardin des supplices. Inför den nya utgåvan har översättaren gått igenom och förbättrat texten grundligt. Förlaget har även försett utgåvan med Raphaël Freidas enastående originalillustrationer från 1927 års utgåva, som aldrig tidigare har tryckts om. Pressröster om Lidandets lustgård: Det som gör läsningen av Lidandets lustgård så spännande, så full av slitningar, är känslan av hur författaren själv i en oförlöst kamp förlorat sig i sin blödande bildmässiga villervalla, likt flugan som mot egen vilja och bättre vetande dras till förruttnelsens doft och går under. Romanen trollbinder i sin onaturliga naturlighet och genom Mirbeaus egen oförmåga att vända bort blicken. Erik van Ooijen, Kulturdelen Trots att så mycket tid har passerat så är Octave Mirbeaus Lidandets lustgård fortfarande en bok som skrämmer och förfärar. Som onekligen kommer att chocka och orsaka kontrovers nu, som då. Mirbeaus vrede flammar än, lika starkt som när han var i livet. Hans avsky och vrede över samhället har nog aldrig varit lika relevant som det är idag. Tidningen Kulturen Lidandets lustgård är en deprimerande, mörk och grym misantropisk historia. Jag fick magknip och mardrömmar efter att ha läst den. Kulturbloggen
