Återkomsten med 2018 års album “Cry Baby” var startskottet för en kreativ explosion från kanadensiske sångaren och låtskrivaren Joe Nolan. Bara för några månader sedan släpptes sju nya låtar på “Rootsy House Sessions”. På uppföljaren “Drifters” fortsätter Joe Nolan på det väg han slog in på med “Rootsy House Sessions”. Det är nertaget, huvudsakligen akustiskt och låtarna står ovillkorligen i centrum. Joe Nolan blev ett namn för den skandinaviska publiken genom två längre turnéer och två hyllade album 2012 och 2013, “Goodbye Cinderella” och “Tornado”. Trots sin ringa ålder imponerade han stort med sitt låtskriveri, sin stora röst och enorma scennärvaro. Och sedan försvann han. Flera år präglade av skivbolagstrassel, depressioner, tvivel och överdriven alkoholkonsumtion följde innan Joe under 2018 fick ordning på livet och karriären igen. När Joe Nolans debutalbum “Goodbye Cinderella” släpptes i Europa 2013 hade han knappt lämnat tonåren bakom sig och ändå lät han som en gammal man. Röst, låtskriveri och sättet att ta sig an sin publik - allt vittnade om en artist och människa med lång erfarenhet och stor mognad. När han turnerade i Skandinavien som en del av ett singer/songwriter-paket med Chet O’Keefe och Johan Örjansson tog han publiken med storm. Året därpå kom ytterligare ett briljant album. “Tornado” var precis som föregångaren producerad av den mästerlige gitarristen Colin Linden och stärkte Nolans position ytterligare. Och nu började det hända saker på hemmaplan också. Joe plockades upp av ett större skivbolag med storslagna planer och skyhöga ambitioner. Som inte riktigt delades av Joe och så småningom rann allt ut i sanden. En tung period följde som vi tidigare nämnt, men 2018 var han redo att ge ut albumet “Cry Baby”. Under inspelningen av “Cry Baby” valde Joe Nolan att själv koppla ett fullständigt grepp över processen. Att helt enkelt bara lita på sig själv. Med lite hjälp av vänner förstås. Och resultatet blev ett ohyggligt starkt och personligt album. Joe berättar sin historia, rakt och rättframt. Brutalt ärligt om sina egna tillkortakommande och problem, men skivan speglar även ett helande och visar på en väg framåt.
