Tamaryns två första album, 2010 års The Waves och 2012 års Tender New Signs, stack ut från överflödet av eteriska shoegaze-förnyare lika mycket för vad de var (noggranna och vackra tapisserier av gitarrbaserade texturer) som för vad de inte var (trendiga album du lyssnar på ett par gånger innan du tröttnar på dem). På Cranekiss har hennes ljudpalett exploderat. Det är ett kärleksbrev till all musik som hon och hennes bandmedlemmar nå gonsin älskat. Här hörs ekon av alltifrån Madonna till Cocteau Twins. Det är också ett album på verkat av tid och förändring; dels all den tid hon tillbringade med att bearbeta materialet, både på egen hand och med Weekends Shaun Durkan, som tillsammans med producenten Jorge Elbrecht utgör det kreativa teamet bakom albumet, och förändring i den mån att hon flyttade från San Francisco till New York. “A collage of 120 Minutes-era shoegaze, Anglophilic New Wave, and ’80s pop, the result is the kind of album that sounds at once blazingly new and hauntingly familiar - a fever dream that represents no small amount of blood, sweat, and deeply melancholic tears.” - V Magazine
